Mina tidigare kollegor vid Sveriges Kommuner och Regioner (som förövrigt har drygt 500 anställda) tyckte inte att det lät riktigt klokt alls när jag berättade om min blivande arbetsplats och storleken på denna. “Va? Är det i princip bara du som ska jobba vid det åländska kommunförbundet? Ska du göra allt? Själv?!”.
Det är svårt att förklara den åländska småskaligheten för utomstående. Faktumet att det på Åland endast finns 30 000 invånare och 16 kommuner är en ekvation som i många öron låter helt orimlig, framförallt då kommunerna har förhållandevis likartade uppgifter som en större kommun i Sverige eller Finland. För att inte ge sig in på att förklara det offentliga Åland, den lagstiftande makten eller självstyrelsen. Hur får vi ekvationen att gå ihop?
Efter att ha varit runt på kommunbesök i de flesta av kommunerna är det inte längre en lika svår ekvation att förstå, kommunerna är förvisso små men anpassade efter småskaligheten och förutsättningarna som finns. Det finns en stark problemlösningsförmåga och när det inte längre fungerar att lösa på egen hand samarbetar man eller delar på tjänster mellan kommunerna, äldreomsorg, utbildning eller löneräkning för att nämna några av många exempel. Likaså är olikheterna förvånansvärt många och kommunernas särdrag sätter en stark prägel på både styrkor och svagheter. En periferikommun har god inflyttning tack vare attraktiva och stora tomter, medan det i en annan liknande kommun finns uttalade önskemål om att flytta dit men det är brist på boende och inflyttningen sjunker därefter.
Den första tiden vid kommunförbundet har präglats av intensiva och hätska debatter om landskapsandelssystemet, kommunalförbunden, kommunernas ekonomi och ibland deras blotta existens. Det har målats upp oändligt många mörka moln vid horisonten och i flera sammanhang har jag lite skämtsamt uttryckt att det är åtminstone inte brist på utmaningar på någon front. Vissa av dessa rår inte någon av oss över, men vi kan de facto påverka hur vi tacklar dem.
I motsats till vad man skulle önska har komplexa utmaningar varken enkla eller okomplicerade lösningar, vilket är värt att minnas när tonläget skärps och gemensamma nämnare glöms bort. Det finns all anledning att ta ett steg tillbaka och se till den större helheten, vi löser ekvationen idag och har en robust och välfungerande grund att utgå ifrån, men samhället är föränderligt och för att hantera den allt mer komplexa världsbilden krävs det anpassning, flexibilitet och en förmåga att blicka framåt. I likhet med att utmaningarna är gemensamma tacklar vi dem också bäst om vi drar åt samma håll.
För egen del är jag väldigt glad över att vara hemma på Åland igen. Nu väntar några veckors semester, innan vi ses i augusti igen. Trevlig sommar!
Minna Hellström
Förbundsdirektör